Många andra har skrivit bra om det redan, men efter att ha lyssnat ikapp lördagens Medierna i P1 kan jag inte hålla mig.
SVT:s bisarra fake news-haveri om apoteken, där de hävdade att många vanliga läkemedel saknas på landets apotek. De tittade på en viss styrka och viss förpackningsstorlek för ett specifikt märke av läkemedel och funderade inte överhuvudtaget kring vad den ”brist” de kom fram till egentligen berodde på.
Dels finns andra förpackningsstorlekar, dels är det ofta så att regionernas läkemedelskommittéer har beslutat att rekommendera ett annat fabrikat av läkemedel än det SVT granskade. Det finns också väl fungerande regler för utbyten mellan olika fabrikat av samma typ av läkemedel. Däri ligger hela förklaringen.
Det som sedan basunerades ut i SVT:s riksnyheter: ”Läkemedel mot stora folksjukdomar saknas i apotekens lager” – är alltså ett helt och fullständigt falskt påstående.
Jag känner att jag har rätt, så jag tänker inte bemöta sakpåståenden som tyder på att jag har fel.
Det ledde till oro bland personer som lider av nämnda sjukdomar, och till en explosionsartad vrede i sociala medier, där udden inte sällan riktades mot ”marknaden” och avregleringen av apoteken.
Och vem som helst kan ju räkna ut med arslet hur den som inte är insatt tolkar SVT:s rubrik: ”Det saknas viktiga läkemedel eftersom apoteken styrs av är giriga Krösus Sork-kapitalister, som för pengarnas skull skiter i ordentlig lagerhållning.”
Men det finns alltså ingen brist, utan det är precis som Medierna påpekar i sitt reportage:
Det SVT gjort är som att undersöka om det finns ägg i butiker, och konstatera att det råder brist eftersom man inte kunnat hitta ett visst 6-pack frigående inomhusägg från en specifik leverantör.
Hur reagerar då SVT Nyheters ansvarige utgivare, Charlotta Friborg när Medierna konfronterar henne med detta? Tillstår hon att det blivit fel? Nej, hon går i benhårt försvar, med envishet värdig Donald Trump, och svamlar om att SVT har ett ”patientperspektiv”. När Mediernas reporter ifrågasätter värdet i att publicera en granskning som inte säger någonting (vilket ju var i överkant snällt, eftersom den faktiskt säger någonting dramatiskt och helt felaktigt), så svarar Friborg bara ”vi anser att det säger någonting”, men förklarar inte varför.
Fake news i sitt esse. ”Jag känner att jag har rätt, så jag tänker inte bemöta sakpåståenden som tyder på att jag har fel.”
Ett mediehus med den självbilden, den synnerligen obehagliga bristen på ödmjukhet och självkritik, tvingas vi bekosta med åtta miljarder om året. Alltihop under förevändningen att de är en garant för korrekt, saklig och balanserad samhällsinformation.
Det gör mig både förbannad och mörkrädd.